”Jag tycker att det är en självklarhet att gå på mammografi.”

Nina var 42 år och hade några månader tidigare slutat amma sin dotter när hon i slutet på 2013 av en slump, upptäckte en rörlig kula i vänster bröst upp mot axeln som hon inte känt tidigare. Hon sökte sig till vårdcentralen och fick beskedet att risken att det skulle vara allvarligt var liten men att det behövdes göra en uppföljande mammografiundersökning. Nina som bor i Borås, besökte Unilabs mammografi i Borås där mammografiundersökning utfördes och som visade att knölen var bröstcancer.

Nina berättar; Efter beskedet fick jag genomgå röntgen och biopsier och man tittade på tidigare bilder från mina mammografiscreeningar för att jämföra. Därefter opererades jag omgående, tumören avlägsnades och jag bestämde mig för att ta bort hela bröstet, även om det inte hade behövts.

Sedan följde cellgiftsbehandlingar i sex omgångar, fram till sommaren 2014, två olika var tredje vecka. Det var en tuff tid när jag stod helt utan immunförsvar, samtidigt som min dotter skulle skolas in på förskolan. Därefter följde strålningar och dem hade jag ärligt talat inte ont av alls, däremot fick jag ärrbildningar som tyvärr bidrog till att jag drabbades av upprepade lunginflammationer i flera år då jag var riktigt dålig.

Efter min behandling gjorde jag en bröstrekonstruktion av mitt bortopererade bröst, en s.k. DIEP, där ett nytt bröst skapats från frisk magvävnad.

Idag mår jag bra. Jag har även tagit bort mitt andra bröst och ersatt det med hjälp av direktkonstruktion med ilägg. I samband med det har jag också tagit bort både äggledare och äggstockar eftersom jag fick veta att jag bar på en cancergen och ville göra det jag kunde för att minska riskerna för att återigen drabbas av cancer. Jag kallas fortfarande på screening regelbundet men nu tas ultraljud på brösten istället.

När jag fick beskedet var det många som sa till mig att det var en sorg. Det reagerade jag på, jag har aldrig sett det så, för mig är det ingen sorg om det finns saker som jag kan göra och påverka. Jag har hela den här resan tänkt positivt. Även om jag mådde riktigt dåligt efter mina cellgiftsbehandlingar, drog jag mig aldrig för att genomföra dem. Jag tänkte; Nu är jag ett steg närmare till att bli frisk.

Under resans gång har jag varit är så nöjd med omhändertagandet på Unilabs och samarbetet mellan Unilabs och SÄS, det har fungerat smidigt, jag har inte fått vänta och jag har fått klara besked av min radiolog, vilket jag har uppskattat väldigt mycket.

Både innan och efter jag har gjort bröstrekonstruktionerna, har jag varit väldigt öppen med att visa hur jag ser ut om människor är nyfikna. Jag tycker att det är fantastiskt att det går att göra såhär. För mig är det viktigt att inte bara ge en avskräckande bild av bröstcancer. De allra flesta blir faktiskt friska. Och de berättelserna är minst lika viktiga att berätta, om inte viktigare.

Till kvinnor som tvekar att gå på mammografi vill jag säga; Jag tycker att det är en självklarhet att gå på sin mammografi. Får man möjligheten att gå, så ska man gå. Mammografi är ju faktiskt fantastiskt.